Vi har summerat poängen för de 100 bästa spelarna på ATP-rankingen uppdelade efter nationalitet. Italien ligger i topp, med Spanien på tredje plats
Den italienska tennissportens guldålder ligger i känslorna, i den magiska symbiosen mellan de 13 000 åskådarna på Inalpi Arena och den hjälte som man väntat på hela livet. Och den ligger i siffrorna: kalla, rationella, obestridliga. Runt Jannik Sinner finns en rörelse på hög nivå: turen att ha en mästare som aldrig tidigare beundrats i dessa trakter ska ses som en rättvis belöning för det arbete som förbundet, klubbarna och de privata teamen har utfört under de senaste tjugo åren. Strax efter den andra triumfen i Turin placerar ATP-rankingen Italien i toppen av världen. Med de poäng som spelarna i topp 100 har samlat som måttstock – ett mått som tar hänsyn till både toppspelarna och bredden i proffskåren – når vårt land 23 732 poäng och passerar därmed USA (23 074) under den senaste veckan. På tredje plats, på avstånd, kommer Spanien med Carlos Alcaraz (18 099). Därefter följer Frankrike (14 023) och, med ett större avstånd mellan 7 631 och 7 019 poäng, Argentina, Ryssland, Australien, Serbien, Kanada och Tyskland. Årets slutranking är kronan på verket för ett sagolikt 2025. Vi kan stoltsera med en av de ”Big Two”, som utan den tre månader långa avstängningen i Clostebol-fallet skulle ha avslutat säsongen i topp (Alcaraz, som ligger 550 poäng före, har spelat fyra turneringar till). Och vi välkomnar en andra italienare bland de tio bästa i världen: Lorenzo Musetti, som på grus har presterat på samma nivå som de 3–4 bästa. Det är ingen slump att spelaren från Carrara nådde sjätteplatsen i juni.
Finalsen var avgörande för att passera den amerikanske jätten: Jannik, med 1 500 poäng från segern, skapade ett gap på 7 365 poäng mellan sig och Taylor Fritz, nr 6 och den första amerikanen; Lorenzo, med sin första kvalificering i karriären och de 200 poängen från segern i gruppspelet mot De Minaur, petade ner Ben Shelton, nr 9 och den näst högst rankade amerikanen, till åttonde plats. Visst, USA – en av de historiska stormakterna inom racketsporten – placerar hela 15 spelare bland de 100 bästa på rankingen. Men Italien, som har mindre än en femtedel av deras befolkning, har nio spelare, varav fyra i topp 30. I år har Flavio Cobolli och Luciano Darderi nått sin bästa ranking: respektive 17:e (nu 22:a) och 26:e. När det gäller Darderi är Sinner reflektion för några dagar sedan talande: ”Vi har råd att inte kalla in världens nummer 26, som är Darderi, eftersom vi har Cobolli, Musetti och många andra. Och vi har ett otroligt dubbelpar (Bolelli/Vavassori, världens sjunde bästa par, red.)”. Om Lorenzo Sonego avslutade säsongen i uppåtgående form (39:e) och förtjänade sin plats i landslaget, har den före detta topp tio-spelaren Matteo Berrettini hindrats av skador. Annars hade vi sett honom långt högre upp än den 56:e plats han innehar idag. Bilden kompletteras av Matteo Arnaldi på 63:e plats, som förväntas ta revansch efter att ha klättrat till 30:e plats 2024, Mattia Bellucci på 74:e plats och Luca Nardi på 87:e plats. De två sistnämnda har förbättrat sina personliga rekord under året (63:e och 67:e plats). En annan uppgift är slående: om man bortser från ”veteranerna” Sonego och Berrettini är alla de andra mellan 22 och 24 år gamla. Både nutiden och framtiden är färgad i blått. Och de nya talangerna får sin lära sig hantverket på de mindre turneringarna: Cinà (18 år) och Vasamì (17) är de mest lovande.
titlarna — Beviset på denna mångfald av huvudpersoner finns i prisskåpet. Under den senaste säsongen har de italienska tennisspelarna vunnit 11 ATP-titlar. Sinner har naturligtvis tagit hem de mest prestigefyllda troféerna: två Grand Slam-titlar (Australian Open och Wimbledon), Finals, Masters 1000 i Paris, samt 500-turneringarna i Peking och Wien. Men även de tre turneringar som Darderi vann (250-turneringarna i Marrakech, Båstad och Umag) och Cobollis dubbel (500-turneringen i Hamburg, 250-turneringen i Bukarest) lyser starkt. För 2026 väntas Musetti sätta sin prägel, han som i år nådde final tre gånger, i 1000-turneringen i Monte Carlo och i 250-turneringarna i Chengdu och Aten. En anmärkning: hittills har vi talat om männen, men i vårt tennispanteon tillhör en plats i första raden Jasmine Paolini, som för andra året i rad har lyckats befästa sin plats bland de tio bästa.
