Den före detta generaldirektören stod nära Napolis tränare, som sedan hölls fast av De Laurentiis, och därefter den som nu är i Roma, men som tackade nej bland annat därför att han inte kände att Comolli var övertygad. Nu ligger de två i topp och Tudor-projektet har misslyckats
Man säger att natten ger klokhet, och hos Juventus måste det ha varit precis så. Runt middagstid, när träningen var planerad, meddelades att Igor Tudor hade fått sparken. Det paradoxala är att nyheten om avskedet kom just den dag då Napoli och Roma njuter av ledningen i tabellen. Och vid rodret för de två tabellledarna står Antonio Conte och Gian Piero Gasperini, det vill säga de två tränarna som klubben hade tänkt att ta till Turin innan man valde att behålla den före detta kroatiska försvararen.
Minnen och ånger – oundvikliga – som flätas samman och lämnar utrymme för det klassiska ”Tänk om det hade hänt så och så…”. Med ”om” och ”men” kommer man ingenstans, men det råder ingen tvekan om att det lämnar en viss bitter eftersmak. Särskilt när man ser hur det går för ”La Signora”s plan A och plan B, för det var just Conte och Gasp som utgjorde dessa alternativ innan ledningsförändringen. Låt oss spola tillbaka till våren, när Thiago Motta redan var på väg att förlora greppet men fortfarande satt kvar på sin post. Det var under den perioden som Cristiano Giuntoli, då teknisk direktör för Juventus, för första gången kontaktade Antonio Conte, som just då var mitt uppe i kampen om ligatiteln med Napoli. Den första kontakten var positiv, delvis tack vare Contes meriter och påtryckningar från Giorgio Chiellini, även om Giuntoli snart insåg att det inte fanns utrymme att gå hela vägen, eftersom det sista ordet skulle tillfalla ordföranden Aurelio De Laurentiis, som knappast skulle släppa den tränare som ledde laget mot ligatiteln.
FÖRSÖK MED GASP— Därför hade Giuntoli säkrat sig med Gasperini, som redan hade meddelat Atalanta att han ville lämna klubben, men som vid den tidpunkten ännu inte hade sagt ja till Roma. Gasp, en äkta turinare och även han med ett förflutet i Juventus (han tränade ungdomslagen), skulle gärna ha kommit om det fanns ett bra projekt, men allt blev återigen osäkert i maj, när Giuntoli fick sparken och den fullmaktsbefullmäktigade Damien Comolli tog över. Under tiden hade Juventus anlitat Tudor på deltid, med ett särskilt avtal som gjorde det möjligt för klubben att säga upp honom mot betalning av en straffavgift även i händelse av kvalificering till Champions League. Tudor, som i sin tur var trött på det ständiga snacket om sin efterträdare, hade hotat att avgå. Det var Giuntoli som övertygade honom att stanna kvar, kanske den sista åtgärden under hans ledning.
NY KURS MED COMOLLI— Med Comollis ankomst har strategierna förändrats. Efter att drömmen om Conte definitivt gått i kras (han hölls, precis som väntat, hårt fast av De Laurentiis) fann sig den nye generaldirektören – som inom några dagar kommer att utnämnas till verkställande direktör – tvungen att omedelbart lösa tränarfrågan. Han kontaktade Gasperini (som Chiellini förespråkade) men utan större övertygelse, särskilt eftersom den före detta Atalanta-tränaren redan var långt framme i förhandlingarna med Roma. Gasp kände en viss kylighet i andra änden av telefonen och tackade artigt nej, för att istället ingå ett avtal med Giallorossi, som nu njuter av hans närvaro. Precis som Napoli njuter av sitt andra år med Conte och drömmer om att upprepa den sensationella ligatiteln. Juventus har däremot beslutat att satsa vidare på Tudor och förlängt hans kontrakt till 2027, men efter bara några månader har man redan ändrat sig och navigerar nu på känsla, på åttonde plats med 12 poäng och sex poäng efter toppen, i väntan på att utse en ny tränare bara sju månader efter att Thiago Motta fick sparken.
