Den trefaldige olympiske guldmedaljören i dykning försvarar Jannik: ”Han är mycket lik mig, i vissa avseenden är han till och med bättre. Nej till Davis? Det är rätt att ta en paus, man kan inte spela varje dag utan uppehåll.”
Klaus Dibiasi, guldmedaljör i tre olympiska spel i rad i höjdhopp (absolut rekord för italiensk idrott), har mer än en gång sagt att han ser sig själv i Jannik Sinner. “Han är väldigt lik mig. I vissa avseenden är han till och med bättre. Jag beundrar honom väldigt mycket för hans karaktär, även i svåra situationer. När han blev diskvalificerad för dopning, till exempel, reagerade han lugnt, jag skulle ha blivit mycket argare! Dessutom kommer han från en liten by i Sydtyrolen, precis som jag som kommer från Bolzano, och i honom ser jag samma vilja som jag hade att nå hela Italien.”
Men han har avstått från Davis Cup…
“Han är en idrottsman och som alla idrottsmän har han sina behov och sina program, han kan inte spela varje dag utan uppehåll. Varje match är en enorm fysisk och mental ansträngning, så det är rätt att han ibland tar sig tid, en paus som alla träningsmetoder för övrigt föreskriver. Den här killen har också ett privatliv, om han då och då åker hem kan vi inte kritisera honom. Det är saker som måste förstås, de som kritiserar honom idag verkar inte vara särskilt informerade.”
Nej till Davis? Han är en idrottsman och som alla idrottsmän kan han inte spela varje dag utan paus. Det är rätt att ta en paus då och då.
Klaus Dibiasi
Han talade om Sydtyrolen, och Sinners val har väckt stor uppståndelse: vissa – däribland kända personer – har påpekat att hans ursprung eller språk inte är så representativa för det italienska.
”Det är samma gamla dumma polemik. Jag har också varit med om det i min tid, men jag måste erkänna att jag aldrig har lidit av det. Att Jannik också talar tyska tycker jag är en fördel, det kan inte vara en nackdel. Det finns en historisk anledning till att tyska är så utbrett i Sydtyrolen, vi talar om vårt lands, Italiens, historia, som borde studeras bättre… Jag var så glad att komma hem och tala min dialekt! Men jag tror att det är samma sak för en neapolitanare, när han talar dialekt är det också ett annat språk, men jag tror inte att någon säger att en neapolitanare inte är italienare”.
Hur viktigt var det för dig att bära det blå landslagströjan?
“Mycket viktigt, alla som väljer att bli idrottare i livet strävar efter att få bära den och kanske stå på den högsta pallen i OS eller VM. Det är uppenbart att jag alltid har känt mig djupt italiensk. Jag har tävlat för Italien i fyra OS och vunnit de medaljer jag har vunnit, så hur skulle jag annars kunna känna mig? Och i Montreal 1976 hade jag även äran att vara fanbärare vid invigningsceremonin. När man representerar sitt land känner man ett stort ansvar, man vet att det finns stora förväntningar och i mitt fall var det särskilt så efter det första OS-guldet. Som regerande mästare var bördan tung, man måste kunna hantera den och jag tycker att Sinner är mycket duktig även på det. Alla förväntar sig nu att han alltid ska vinna, men det är inte möjligt, en förlust kan inte äventyra den uppskattning vi har för en idrottsman, särskilt inte i hans fall, eftersom vi talar om den första italienska tennisrankade etta. Förluster hör till och förluster lär oss något. Jag upprepade alltid för mig själv: för att vinna måste man lära sig att förlora. Med detta sagt, låt oss sluta jämföra nutid och dåtid. Från simhopp till tennis och fotboll har allt förändrats, det är högteknologisk sport med personal bestående av många människor där alla är redo att ge sitt bästa. Man måste tänka på detta också innan man kritiserar en stor mästare som Sinner.
