Den räddade straffen mot Dybala har återigen riktat strålkastarljuset mot Rossoneros målvakt, som tack vare sina räddningar redan har säkrat flera poäng åt laget under den här säsongen: för närvarande råder fortfarande dödläge kring förlängningen och ett avsked (med Chelsea som favorit) verkar vara på väg, men man kommer att göra ett sista försök
Efter matchen mot Roma tog Massimiliano Allegri avstånd: ”Hur övertygade jag Maignan att stanna? Det var absolut inte jag. Det är Claudio Filippis förtjänst, en av de bästa tränarna som finns. Och så klubben, som verkligen ville behålla honom.” Vita lögner, i sig, skadar inte. Men enligt vad man hade förstått under sommaren hade Mikes framtid på kort sikt utvecklats på ett ganska annorlunda sätt. Fransmannen hade vid ett visst tillfälle blivit utlovad till Chelsea, till vilka han – detta måste understrykas – även hade sagt ja. Affären blev inte av enbart för att de två klubbarna inte hade kommit överens om de ekonomiska villkoren: ett år före kontraktets utgång ansåg Blues att den summa som Diavolo begärde var för hög. Och därför – detta måste också understrykas – skulle Mike just nu stå mellan stolparna på Stamford Bridge om den överenskommelsen hade nåtts. När affären med Chelsea hade gått i stöpet och veckorna gick, ansåg den röda-svarta klubben med rätta att det var prioriterat att säkra sin målvakt. Och Allegri, även om han offentligt förnekar det, spelade verkligen en roll. Hur kan man förresten säga att han hade fel: i ett Milan som behövde byggas upp från grunden var Maignan en av nyckelpersonerna. En erkänd och tydlig ledare i matcher, på träning och i omklädningsrummet.
Mot Roma, efter den räddade straffen mot Dybala, släppte Meazza fram ett jubelrop som var ännu kraftfullare än det som följde på Pavlovics mål, och lagkamraterna överöste Mike med kramar. Det är dock svårt, mycket svårt, att denna tillfredsställelse ska överföras till fjärde våningen på Via Aldo Rossi under de kommande veckorna. I det rum där spelarna får en penna i handen och ett papper att skriva under på bordet. Inget nytt i det avseendet, och i det här fallet är uttrycket ”inga nya goda nyheter” helt olämpligt. Frågan dyker upp varje gång Maignan blir ”Magic”. Till exempel som i Turin mot Juve (Gatti), i Bergamo (Zappacosta) och, just det, mot Roma. Superräddningar som ger verkliga poäng i tabellen, precis som om de vore mål. Det är därför logiskt att hans kontraktssituation blir allt mer framträdande med tiden. Mikes kontrakt löper ut och om två månader är han fri att ingå avtal med en annan klubb där han kan spela från och med juli. Det finns inga tecken på förändring just nu, dödläget fortsätter och det som en gång var en dialog har sedan länge fryst fast. Spelarens och klubbens vägar leder obönhörligt mot en separation, även om Milan kommer att göra ett sista försök. För ett år sedan lades redan ett förnyelseförslag (till 2028) fram för fransmannen, med en löneökning från 2,8 till 5 miljoner. Men sedan var det just Milan som bromsade upp processen. Och nu verkar Maignan ganska övertygad om att återuppta relationen med Chelsea (men håll även ett öga på Bayern och Juve). ”Il Diavolo” ser sig självklart om efter alternativ, och det är inget nytt. De första namnen som hamnade i Tares anteckningsbok var Noah Atubolu (Freiburg) och Zion Suzuki (Parma).
