Inbytet av Inter-anfallaren mot Nordirland var övertygande. Reteguis insats var däremot mindre positiv. Esposito är därför en stark kandidat till en plats i startelvan mot Dzeko & co i tisdagens match
Azzurri-mål inför VM. På tisdag i Zenica mot Bosnien behövs det bästa Italien, ett lag som är mer effektivt framför mål men också i uppbyggnaden jämfört med det vi såg i första halvlek mot Nordirland igår kväll. En trög start i Dzekos och hans lagkamraters fästning kan vi få betala dyrt för, och därför kommer Gattuso att noga överväga varje val utifrån tre viktiga förutsättningar. 1) Efter fem hela dagars vila kommer även de ordinarie spelare som mötte irländarna att ha återhämtat sig fullt ut både fysiskt och mentalt; 2) Rino räknar med att åtminstone ha Scamacca tillgänglig på bänken; 3) laget i Bergamo presterade bättre i andra halvlek eftersom Politano trängde fram mer beslutsamt på högerkanten, men också för att Pio Esposito samspelade oftare med Kean.
Med tanke på att Kean mot Nordirland gjorde sitt tolfte mål i landslaget, det femte under Gattuso-eran, att han sköt ofta (6 gånger) och var nära att göra mål innan han lyckades tio minuter före slutet, verkar det svårt för förbundskaptenen att avstå från honom. Om Fiorentinas anfallare mår bra och inte känner av ett återfall av det problem med skenbenet som har bromsat honom under säsongen, kommer han att starta från första minuten i Zenica. Vem kommer han att ha vid sin sida? Mot O’Neills lag imponerade Retegui inte: den före detta Atalanta-spelaren saknade snabbhet och finess och lyckades inte heller binda ihop spelet särskilt mycket. Det är sant att han rörde bollen flest gånger i straffområdet (10), men med Moise fanns inte den samspel som setts vid andra tillfällen. Beror det på motståndarna som inte lämnade utrymme mellan linjerna och ”isolerade” dem från resten av laget? Möjligt. Säkert är att båda bara gjorde åtta passningar vardera under hela matchen. Alltför få. Och Mateo, som inte spelat i Saudi Pro League sedan den 13 mars, verkade mindre briljant jämfört med matcherna i oktober och november. De dagar han tillbringade med att träna ensam i Coverciano räckte inte för att skaka av sig rostigheten efter två veckor utan officiella matcher. Kommer hans form att ha förbättrats på tisdag? Vi får se. Den Pio Esposito vi såg igår kväll ger i alla fall anledning till eftertanke. Var det rätt att bara använda honom i andra halvlek eller att starta med honom?
tempoförändring— Inter-spelaren kom in när Italien redan ledde, men med honom vid Keans sida växlade Azzurrin upp tempot. För att Pio försvarade bollen bättre än Retegui. För att han var mer synlig. Och för att han skapade ytor för Fiorentinas anfallare, som kunde gå på djupet med större genomslagskraft. Spelade det också in att Irland, som låg under med ett mål, flyttade tyngdpunkten längre fram och lämnade några fler luckor? Oundvikligen. Det är dock uppenbart att Esposito gav intryck av att förtjäna sin plats. Han var inte direkt inblandad i målet som ledde till utjämningen (assist av Tonali), men med honom hade landslaget en extra hotfaktor framåt, inte bara för att han med huvudet snuddade vid målet. Hans längd och vikt kan göra skillnad i en ”kamp” som den i Zenica, mot ett lag som Bosnien som kommer att försöka kompensera skillnaden i ranking (och kvalitet) gentemot Italien med intensitet, styrka och aggressivitet.
val— Gattuso är en tränare som är mycket uppmärksam på balansen i gruppen och i dessa VM-kval har Reteguis mål och assist varit avgörande för att hamna bakom Norge. Samtidigt vet dock även han att detta (kanske) är Pios stund, som har gjort 3 mål på 6 landskamper och blir allt mer avgörande i Inter, så pass att han är den främsta anfallaren i Lautaros frånvaro. I Zenica kan han, om han kommer in från bänken, ge laget en extra växling som det hände igår kväll, men samtidigt kan det hjälpa att starta med Esposito och Kean för att få matchen på rätt spår. Med tanke på att även Raspadori och, kanske i några minuter, även Scamacca kommer att finnas tillgängliga, har förbundskaptenen några dagar på sig att fundera noga över vilket anfallspar han ska ställa upp med. Det kommer inte att bli ett lätt val, men det är bättre att fundera när man har ett överflöd av alternativ som nu än att desperat leta efter en lösning på målproblemet, som vi har gjort i en inte alltför avlägsen förfluten tid.
