Ett pris som inte skulle gå till årets idrottare, utan skulle vara mycket mer än så…

Tillkännagivandena av Nobelpriserna 2025 avlöser varandra. Igår var det dags för litteraturpriset: ungraren László Krasznahorkai. De kommer att ta emot det prestigefyllda priset i Stockholm den 10 december, dagen för Alfred Nobels död, uppfinnaren av dynamiten, som hade det unika privilegiet att läsa sin egen dödsruna. När hans bror Ludvig dog, meddelade vissa franska tidningar av misstag att Alfred hade avlidit, som ”hade gjort sig en förmögenhet genom att hitta ett sätt att döda så många människor som möjligt på så kort tid som möjligt”. Rädd för att gå till historien som en förintare, knöt Nobel sitt namn till det pris som varje år delas ut till dem som har gjort ”de största tjänsterna för mänskligheten” inom kemi, fysik, fysiologi eller medicin, litteratur, ekonomi och fred.

Skulle det vara så absurt att lägga till ett Nobelpris för idrott, som är kultur, språk och har fått en allt viktigare social roll? Idrott är inte samhällets lekplats, det är samhället. Det skulle inte vara årets idrottare, utan mycket mer. En Nobelpristagare inom idrott bör vara en tävlingsmässig excellens som också har påverkat det civila livet: Bartali, Muhammad Ali, de iranska fotbollsspelarna… Eller en idrottsman som har blivit en ikon inom sin disciplin (Pelé, Jordan…) eller som har förändrat dess historia med uppfinningar (Fosbury, Sacchi…) eller strider (Bosman). Nobelpriset för sport 2025? En förkämpe för inkludering. Ingen har varit lika ikonisk som Pogacar och Duplantis. Varför inte Sinner, som länge varit världens kung och som har fört tennisen in i den dynamitera era som Alfred Nobel var så förtjust i?