Världstvåan nämner efter segern i Wien för första gången även sin flickvän, som var närvarande tillsammans med mamma Siglinde: ”Tack till min familj och min flickvän.”

Jannik Sinner saknade en titel på touren sedan Peking. På inomhusbanan i Wien kunde italienaren, efter stoppet i Shanghai, återigen jubla efter att ha besegrat Zverev i en fantastisk final. Med honom var hela familjen: pappa Hanspeter, mamma Siglinde… och hans flickvän Laila Hasanovic, som denna gång befann sig i hans hörn. Till dem, och naturligtvis till sitt team, dedicerade Sinner den engelska delen av sitt tal efter segern, som nästan helt hölls på tyska: ”Tack för ert stöd och för ert arbete. Alla har familj och flickvänner, det är inte lätt. Men tack också till min familj, min flickvän och även till dem som är hemma, det betyder mycket för mig”.

Jannik glömmer aldrig att tacka hela sitt team, men han hade aldrig tidigare nämnt sin flickvän explicit. Innan talet efter prisutdelningen hade han i alla fall analyserat den fina matchen, som kulminerade i comebacken, inför ATP:s mikrofoner: “Det var en svår start för mig i finalen, jag hade breakbollar men hamnade i underläge. Men jag försökte hålla mig mentalt fokuserad och spela mitt bästa tennis när det gällde. Jag försökte pressa på och är glad över att ha vunnit ännu en titel. Det viktigaste är att försöka att inte ge upp, att hålla sig kvar. Nyckeln var att serva bra och spara energi i serven. Både jag och Zverev gjorde en fantastisk insats.”

kramper—  Under presskonferensen förklarade Jannik den fysiska besvären han kände under de sista spelen, när han rörde vid sitt vänstra ben: “Jag tror att man alltid känner lite mer press i en final. Jag hade några kramper, mycket, mycket små. Det som hände i Shanghai har definitivt lärt mig något. Den här gången var det inte så intensivt, annars hade det inte varit möjligt. Jag servade ganska bra, och det gav mig energi att spela bra tennis igen i returspelen. Fysiskt mår jag bra. Jag rörde mig bra även i slutet. Så allt är bra. Jag är lite trött, precis som Sascha i slutet. Det är normalt. Veckan har varit mycket intensiv och lång. Jag är mycket, mycket glad. Och när en journalist frågar honom om han gillar att han kan prata sydtyrolsk dialekt i Wien, svarar Sinner: Jag tycker att det är trevligt, men i slutändan är jag italienare, jag känner mig italienare. Atmosfären jag har i Italien är mycket svår att överträffa.