Den före detta italienska mästaren berättar om sig själv i en intervju med Corriere della Sera: segrarna, mötet med Enzo Ferrari, OS, dagens italienska landslag.

En annan värld. Skidåkning, fansen, inbjudan till Maranello för att träffa Enzo Ferrari. Och sedan Alberto Tomba, OS och livet som farfar. Gustav Thoeni pratar om lite av allt i intervjun med Corriere della Sera. Den italienska skidlegenden från Trafoi, vid foten av Stelvio där han driver sitt hotell, berättar om sitt liv, med början i sin hemby som han aldrig har lämnat: ”Jag har aldrig tänkt på att bo någon annanstans. Efter de första segrarna utanför hemorten var det alltid kö. Journalisterna gav mig ingen ro. Men det finns fina minnen. En gång kom prins Vittorio Emanuele di Savoia, efter storslalomtävlingen i St Moritz”.

Tre döttrar, tolv barnbarn och en värld som ligger ljusår bort från nu: ”Jag gifte mig när jag var 24 och slutade när jag var 29. När mina tre döttrar föddes var jag aldrig hemma. Min fru Ingrid var duktig. Nu är jag heltidspappa och blir rörd av mina barnbarn.” Även när det gäller inkomsterna är det en helt annan värld: ”Vi tog pokalen och sa adjö. En gång fick jag två tv-apparater i present, men här fanns ingen repeater, så de fungerade inte. Efter parallellåkning kom en Lancia. Enzo Ferrari tog emot mig i ett enormt kontor med ett gigantiskt skrivbord. Han var mycket vänlig, men jag kände mig överväldigad av hans personlighet.”

tomba—  Om relationen med Tomba: “Förra året, på 50-årsdagen av Valanga Azzurra, överraskade Alberto Tomba mig. Han hade registrerat sig under ett falskt namn: Rossi. Vi är mycket goda vänner. Under de år jag var hans tränare var vi ofta ensamma, han och jag, på rummet. Vi lagade spaghetti. På min födelsedag ringer han alltid vid midnatt: han vill vara den första som gratulerar mig. Idag tror jag att han saknar en familj. Det gör mig ledsen. Jag sa det till honom ibland: ’Du måste skaffa barn!’. Men det fungerade aldrig.”

sinner—  En bergsman som Jannik Sinner: ”Han lever i en annan värld. Vi träffades bara en gång, förra året på sportbalen. Jag gick fram till honom, han var så omringad. Det var bara en kort stund.” OS börjar, och självklart kommer Thoeni också att vara där: ”Jag åker till Cortina för att presentera min självbiografi (Una scia nel bianco, Rizzoli) och framför allt för att bära facklan. De har sagt att jag kommer att vara en av de sista fackelbärarna. Sedan kommer jag att titta på OS hemifrån. Klockan tio är jag redan i säng. Lite sport på tv: skidåkning, fotboll, tennis.” Och om de stora italienska skidåkarna: ”Alberto. La Compagnoni. Sedan idag Brignone, Goggia. Tuffa.” Franzoni? ”Mycket duktig.”