Den före detta georgiska försvararen, idag borgmästare i Tbilisi: ”Rossoneri har en skyldighet att återvända till Champions League. Idag gillar jag Pulisic och Maignan”

Tiden har lämnat några silverstrån i hans hår. Hans fysik är dock fortfarande lika stark som förr. Den 4 februari 2001 debuterade Kakhaber Kaladze i Milan. ”Jag minns den matchen mycket väl: vi vann 1-0 mot Reggina med ett mål av Leonardo och jag var mycket nöjd med min insats.” Tjugofem år senare träffar vi den dåvarande georgiska försvararen på ett hotell i centrala Milano, som Kakha valt som bas för en resa in i det förflutna. ”Men jag kommer ofta hit, det är mitt andra hem. Den här staden har gett mig så mycket. Jag kom hit när jag var mycket ung och när jag åkte härifrån var jag en man.” Däremellan följde tio säsonger med minnesvärda segrar i Rossoneri-tröjan, innan han gick över till Genoa och sedan gav sig in i politiken. Idag är Kaladze borgmästare i Tbilisi, men han tittar alltid gärna tillbaka på sin gamla kärlek.

 Kakha, är det fortfarande ditt Milan?

“Självklart inte, för Silvio Berlusconi är inte kvar. Och mer generellt har hela italiensk fotboll förändrats. När jag kom var Serie A den bästa ligan i Europa och det fanns världsspelare inte bara i Milan, Inter eller Juve, utan också i Parma, Fiorentina, Lazio och Roma. Idag är den tekniska kvaliteten mycket lägre.”

Men du vann den senaste Champions League-titeln 2007 med två mål av Inzaghi, som knappast var någon teknisk virtuos…

”Pippo var otrolig. På träningen retade vi honom för att han inte kunde dribbla tio gånger. Men killar, han hade något medfött som gjorde honom till en formidabel anfallare.”

Den starkaste du har fått markera?

”Jag vet inte, så här på rak arm skulle jag säga Ibrahimovic: Zlatan hade en extraordinär fysisk styrka och i ett derby som vi förlorade med 2-1 fick han mig verkligen att lida.”

Påverkar det dig att se Milan utanför Champions League idag?

”Hur skulle det inte kunna påverka mig? Den sista dagen i gruppspelet var en upplevelse, men vid ett visst tillfälle sa jag till mig själv: ”Det saknas något”. Och det något var Milan. Max Allegri har rätt när han säger att det är en plikt att återvända till Champions League”.

Vet du att du sedan den 31 maj inte längre är den enda georgiska spelaren som har vunnit Champions League?

“Jag vet, jag vet. Jag blev väldigt glad för Kvaratskhelia, som jag känner personligen, också för att hans pappa spelade med mig i Georgien. Han är en bra kille, alldeles för blyg, och en speciell spelare. Och dessutom är jag för närvarande den ende som har vunnit Champions League två gånger (skrattar, red.).”

Jag är fortfarande den ende georgiern som har vunnit Champions League två gånger

Kakhaber Kaladze

 Låt oss återvända till Milan. Allegri har fört Diavolo tillbaka till toppen efter förra säsongens åttondeplats: är det början på en uppgång?

“Många glömmer att när jag kom till Milano gick det inte så bra. Klubben hade inte vunnit på ett par år och tabellplaceringen var allt annat än bra. Ancelottis ankomst till bänken blev senare avgörande. Även dagens Milan kommer från säsonger utan segrar, men Allegri gör ett fantastiskt jobb: han har återfört rätt mentalitet och Rossoneri spelar återigen som ett lag, vilket är det första steget som krävs för att vinna.”

Kritisk observation: Ancelotti fann en grupp mästare. Har Milan stora spelare idag?

“Som jag sa, kvaliteten har sjunkit generellt, så det är svårt att göra jämförelser. Hemligheten bakom vår framgång låg dock inte bara i spelarnas nivå: mitt Milan var en familj, vi gick ofta ut och åt middag och var mycket enade. Det var det som gjorde skillnaden.”

Vem gillar du i dagens lag?

”Pulisic har målkänsla, och så är det lätt att säga Modric, trots hans ålder, som är närmare min än många av hans motståndares (skrattar, red.). Och jag glömmer inte Maignan, en av världens bästa målvakter.”

Och Leao?

”Jag vet att han får mycket kritik i Italien, men han är väldigt stark både fysiskt och tekniskt. Jag anser att han är en viktig pusselbit för ett Milan som vill återvända till vinnarspåret, utan några men.”

 Finns det en ny Kaladze i detta Milan?

”Jag väljer Pavlovic, för han är vänsterfotad och spelar fysiskt som jag. Han är fortfarande ung och måste mogna i vissa avseenden, men han är på rätt väg.”

På tal om stora försvarare, hur kändes det för 25 år sedan att träffa Paolo Maldini i omklädningsrummet?

“Jag kan bara säga att jag hade en affisch av honom i mitt rum när jag var liten. När Shevchenko, som spelade med mig i Dynamo Kiev, skrev på för Milan, började jag bombardera honom med frågor om Paolo. Men du vet, så länge du är utanför förstår du inte riktigt. När jag kom till Milano och träffade honom förstod jag varför han var så stor: han var en ödmjuk, exceptionell person, ännu mer än en fenomenal fotbollsspelare. Han har lärt mig så mycket.”

Eftersom du har gått in i politiken måste du ha lärt dig något av Berlusconi också…

“Absolut. Jag ska berätta en anekdot: 2008 var det krig i Georgien, en fruktansvärd situation. Jag gick till Berlusconi, eftersom jag visste att han hade ett gott förhållande till Putin, och frågade honom om han kunde göra något. Han ringde honom framför mig och kort därefter undertecknades fredsavtalet. För mig var Silvio inte bara en stor president, entreprenör och politiker. Först och främst var han en stor man för mig.”

Stämmer det att du och din vän Shevchenko har diskuterat kriget i Ukraina?

”Vi har pratat om det flera gånger. Vi i Georgien har upplevt något liknande: krig är något fruktansvärt. Men den grundläggande frågan för mig är: vart leder allt detta? Jag kan inte hitta något svar.”