Nu är det dags för EM-debut i Polen för världsmästaren från Singapore: ”Ju fler starka tävlande det finns, desto mer inspirerande blir det för alla. Från junioråren har jag behållit lusten att träna och viljan att vinna”
En debut som världsmästare. För Simone Cerasuolo kommer det att kännas extra speciellt när han på tisdagen den 2 december i Lublin i Polen kliver upp på startblocket vid EM i kortbana: i försöken på 100 meter bröstsim måste han direkt sätta högt tempo för att hamna bland de två bästa italienarna, men också för att visa upp sig i den roll som sommarens guldmedalj på 50 meter har skapat åt honom. Han måste också försvara sin status som världsmästare, bland en olympier som Nicolò Martinenghi, en uppåtgående stjärna som Ludovico Viberti och en nykomling som Gabriele Mancini. Det är ett landslag utan Benedetta Pilato (som inte kan försvara sin titel från för två år sedan på 50 meter bröstsim, på grund av den avstängning som även drabbade Chiara Tarantino) och Greg Paltrinieri, som numera är mer inriktad på långdistans även om han kommer att fortsätta tävla på 1 500 meter. De främsta italienska stjärnorna bland de 30 uttagna är OS-deltagarna Thomas Ceccon (som endast tävlar i 100 ryggsim som står på programmet idag, samt i stafetterna innan han reser till Australien) och Nicolò Martinenghi, världsmästaren Simone Cerasuolo, VM-silvermedaljören Simona Quadarella, samt stjärnorna Sara Curtis (som efter EM återvänder till USA och därmed hoppar över de italienska vintermästerskapen) och Carlos D’Ambrosio. Sju av dem gör sin absoluta debut: Alessandra Mao, Irene Burato, Paola Borrelli, Agata Maria Ambler; Giovanni Guatti, Francesco Lazzari och Gabriele Mancini. Kortbanespecialisterna Lorenzo Mora, Michele Busa och Costanza Cocconcelli återvänder till landslaget. Kaptenerna är fortfarande Lorenzo Zazzeri och Silvia Di Pietro. Eftersom ryssarna inte har fått visum från Polen kommer tävlingen att stå mellan britter och fransmän. Italien kommer att jämföra sig med resultatet från Otopeni 2023, där man erövrade 22 pallplatser (7-12-3). Under tiden berättar Cerasuolo om sig själv.
Cerasuolo, hur har ditt liv förändrats på bara några månader? Kommer du att känna pressen inför den nya situationen?
”Jag tror att jag kommer att ta det här EM med lätthet, jag ska försöka göra mitt bästa. Det är viktigt för mig eftersom jag förra året i kortbassängen inte lyckades prestera på topp och jag vill göra bra ifrån mig även på 25 meter. Jag har genomfört ett bra träningsprogram, hittills har allt gått smidigt. Jag har också haft en bra höghöjdsträning. Jag har tränat bra. Jag tror att jag har gjort framsteg på träningen.”
Har din inställning till det dagliga träningsarbetet också förändrats?
”Jag har alltid varit väldigt bra på att ta mig an det dagliga träningsarbetet. Men jag har säkert blivit mer medveten. Statistiken visar att jag är på rätt väg, så jag får också mer glädje av det jag gör. Jag lägger mer krydda i det. En romagnolsk krydda.”
Kanske har det aldrig funnits så mycket konkurrens som den här gången i bröstsim: från och med nu blir det en dubbel utmaning, mellan de italienska landslagsmedlemmarna och de utländska motståndarna.
”Ja, redan i försöken vid EM kommer vi att behöva ’slåss’ mot varandra eftersom vi ändå är fyra, men två kommer att åka ut. Så redan där i försöken är vi redo att utmana varandra. Men jag tror ändå att det är bra för oss och för idrotten. Man måste se på det och uppleva det på ett positivt sätt. För om man bara utsätts för det i slutändan…”.
Handlar det också helt och hållet om psykologi?
”Ja, absolut. Man måste vara koncentrerad. Och inte låta sig distraheras av onödiga saker: mentalt måste man hålla sig till det konkreta, förbli fokuserad och försöka göra sitt jobb bra”.
Från Martinenghi till Viberti och utlänningarna – kommer du att ses på ett annat sätt?
”Jag vet inte, jag tror inte det. I slutändan är det fortfarande jag, men ärligt talat bryr jag mig inte så mycket om hur andra ser på mig. Jag föredrar att se hur jag ser på mig själv.”
Och hur ser du på dig själv som världsmästare efter en sommar full av offentliga åtaganden och catwalkuppdrag?
”Det finaste och mest spännande ögonblicket var på Juventus Stadium, där jag träffade Chiellini. Jag kommer att återvända dit. Sport- och fotbollsvärlden gör mig helt galen, jag tröttnar aldrig på den. Men jag förstår också vad Thomas Ceccon säger om distraktionerna. Självklart har jag inte samma medieuppmärksamhet som han har ännu, och det gillar jag inte särskilt mycket – i det avseendet känner jag igen mig lite i honom. Det är inte alltid trevligt att prata om sig själv. När jag kan håller jag mig lugn i min hemstad.”
Har du bett Martinenghi eller Scozzoli om fler råd om hur man ska leva med och hantera framgången?
”Jag pratade med Martinenghi under VM i Singapore. Scozzoli träffar jag oftare på träningarna och självklart har han gett mig fler råd. Men jag har bett min familj om mest hjälp, de vill absolut bara mitt bästa.”
Efter VM-guldet kom nyheten att 50 meter bröstsim blir en OS-gren från och med 2028, vilket innebär att det blir två chanser vid OS: 50 och 100 meter bröstsim. I Paris 2026 kommer hon bara att tävla i EM, kommer hon att ta revansch i Los Angeles?
”Just nu tränar jag för båda distanserna. Jag vill utvecklas på båda. Jag tänker absolut inte på en enda tävling. Det är inte dags att tänka på det ännu. Kanske kommer den tiden, vi får se vad framtiden bringar. Men just nu ligger fokus definitivt på att förbereda mig för de två tävlingarna”.
Hur föreställer du dig dock att mer erfarna bröstsimmare som Peaty kommer att störa tävlingen som du vann?
”En Peaty kommer inte till Los Angeles bara för att delta. Varje mästare som ställer sig på startblocket kommer att vilja säga sitt, och jag är säker på att om han kommer så kommer han att kunna säga sitt. Vi italienare – och vi vet inte vilka som kommer att vara där – kommer att kämpa med näbbar och klor.”
Ryssarna kommer inte att vara med i EM: blir det lättare den här veckan?
”Det är synd att de inte är med. Ryssarna är väldigt starka i bröstsim. Jag hade gärna mätt mig mot Prigoda och Shymanovich igen. Jag hoppas att få se dem i Paris i sommar. Ju fler starka simmare det finns, desto mer inspirerande är det för alla. Och därför är det alltid bra”.
Vad finns kvar av den där Cerasuolo som satte juniorvärldsrekordet på 50 meter bröstsim?
”Definitivt lusten att träna, lusten att visa sig själv vad han går för. Och att fortsätta kämpa varje dag för sina drömmar”.
Du laddar alltid upp med Juve…
”Mitt motto ’till sista andetaget’ är detsamma som Bianconeris, vilket man såg i Champions League. Jag kan överföra det även till simningen. Jag gillar Spalletti. Han är en man som kan sin sak och är mycket intelligent. Jag tror att Juve kommer att klara sig bra.”
Bland hans idoler finns Allegri och Sinner. Vem skulle du helst vilja träffa först?
”Förutom Juve skulle jag just nu väldigt gärna vilja träffa dem båda. Jag är säker på att det kommer att ske mycket snart.”
En simmare som ser tennis som en vinnande sport?
”Det Sinner har åstadkommit de senaste åren har verkligen förändrat synen på individuella sporter. Det Sinner gjorde med segern i Wimbledon och den historiska finalen på Roland Garros förblir oförglömliga exempel. Sinner har verkligen förändrat synen på individuella sporter i Italien. Han är en idrottspersonlighet som man verkligen måste beundra. Jag ser verkligen fram emot att träffa honom.”
Är ödmjukhet något som kanske förenar er?
”Ja, absolut. Han är en väldigt lugn person. Han gillar att arbeta med det han älskar. Och i slutändan är det ändå ödmjukhet och hårt arbete tillsammans som banar den bästa vägen till seger. Det betyder inte nödvändigtvis att man måste bli världsmästare, men det är en personlig framgång.”
Tittar du på guldmedaljen från Singapore varje morgon när du går till träningen?
”Jag tittar inte på den varje dag, men ofta när det är svårt påminner den mig lite om styrkan i de ögonblicken. När jag ser tillbaka på den finalen blir allt vackrare i min dag.”
Är det svårt att vinna, och är det en annan och mer komplicerad utmaning att upprepa framgången?
”Ja, utmaningen blir alltid större, men i slutändan är det också det som är det fina. Den som vinner måste försöka hålla sig kvar på toppen, den som inte vinner måste försöka ta revansch. Det är det fina med idrotten. Förlusterna hjälper en att växa och leder till de vackraste ögonblicken.”
Vilken present gav du dig själv för VM-guldet?
”Den present jag gav mig själv är mer en present från hjärtat: jag skaffade en hund, en chokladbrun labrador. Han heter Singa, efter Singapore…”
