Journalisten från Emilia, Mediasets fotbollsansikte: ”I mellanstadiet drömde jag om att bli sportjournalist: jag lyckades. Mitt jobb är fantastiskt, jag är privilegierad, jag jobbar ju inte i en gruva…”
Monica Bertinis historia börjar i Traversetolo, i provinsen Parma, dit hon återvänder så fort hon kan och där hennes familj har en restaurang. Charkbricka och torta fritta som förrätt och sedan cappelletti i buljong; en passion som fotbollen som alltid har följt henne, från den första matchen hon såg på stadion (en Champions League-match med Milan tillsammans med pappa och farfar) till de matcher hon kommenterar i sin magiska låda som från att ha varit en dröm har blivit hennes hem. ”TV var min barnvakt när mina föräldrar jobbade, den fångade mig. I sjätte klass skrev jag i en uppsats att jag ville bli sportjournalist på TV”. En önskan som gick i uppfyllelse. Hon började på en TV-station i Emilia, sedan Sportitalia, SkySport, nu är hon ansiktet utåt för Mediaset, men be henne inte spela fotboll, om det inte är för en god sak: ”Jag är inte särskilt självironisk, om jag måste skämta bort mig själv undviker jag det. Jag har bara gjort det vid välgörenhetsevenemang. Som tonåring ägnade jag mig först åt artistisk gymnastik och sedan åt friidrott, jag var alltid startlöpare i häcklöpning; ganska bra på regional nivå, men inte mer än så. I slutändan har fotbollen alltid dominerat mitt liv”.
Hur har din karriär sett ut?
”När jag började fanns det inte så många kvinnor i sportprogrammen. Jag tycker inte att det ska vara obligatoriskt att öka andelen kvinnor i studiorna, för då belönar man inte meriter utan tvingar fram något som inte är bra. Och tro mig, min arbetsmiljö är inte mansdominerad, bara mer maskulin. Till killar och tjejer som vill göra det här jobbet säger jag: ha inga illusioner, men om jag har lyckats, som kommer från en liten by och har gått igenom många steg på karriärstegen, så kan ni också lyckas.”
I en gammal intervju sa du att skönhet ändå hade spelat en roll i din tv-karriär.
“Ja, men jag har alltid varit medveten om att utseendet bara är en del och framför allt den del som försvinner först. Med åren kommer det alltid att dyka upp någon som är vackrare och yngre än du, men för att slå ut dig måste det komma någon som är bättre. Kanske skulle jag ha haft svårare att göra avtryck i början med ett mer anonymt ansikte, jag är inte hycklare, men sedan kommer kompetensen fram. Under en period ledde jag ett program på en pall och sa till mig själv: okej, jag riskerar att bli mer betraktad än lyssnad på, men med den ambition jag alltid haft, kunde en pall någonsin hindra mig? Jag visste att jag i slutändan skulle framträda för mitt innehåll, som skulle beundras mer än mina ben.”
Har någon ansett dig vara vackrare än duktig?
”Förmodligen, men de har aldrig sagt det till mig rakt ut. Även på sociala medier finns det dumma eller vulgära kommentarer, men lyckligtvis är de få. Tvärtom har jag fått höra att jag är nästan ett ’undantag’ eftersom jag har en mycket låg andel negativa omdömen.”
Har du någonsin fått olämpliga meddelanden från personer i din omgivning?
”Jag har alltid tagit dem med en nypa salt och med ett leende, men ja, jag har fått sådana, även från fotbollsspelare.”
Du gifte dig med en av dem, Giovanni La Camera.
”Vi var unga och efter bröllopet började jag min ’klättring’, det kan hända att jag försummade honom, men vi har alltid stöttat varandra. Till slut insåg vi att vi var mer vänner än man och hustru. Nu har vi andra liv, Giovanni har en underbar familj och jag är glad för hans skull”.
Är du också lycklig privat?
”Mycket. Livet har gett mig en andra chans och nu är jag tillsammans med en person som har gjort mig till en bättre människa och låtit mig se en ny regnbåge efter stormen.”
På Google söker användarna tillsammans med ditt namn på: privatliv, ålder, lön, supporter.
”Min ålder är ingen hemlighet, jag är stolt över mina 42 år. När det gäller lönen vill jag säga att jag aldrig förhandlar, jag tar det jag får. Det är en fråga om tacksamhet, jag tycker att jag har en skyldighet att vara så för de människor som skulle vilja vara i min situation. Jag har ett bra jobb, ett privilegierat jobb, jag jobbar ju inte i en gruva…”.
Att vara en offentlig person innebär dock också att man utsätter sig för obehagliga saker, som de vågade fotomontagen med hennes ansikte. Första reaktionen?
“Jag börjar med att säga att allt började förra året med bilder på mig i handbojor, med ett blått öga, omgiven av sedlar, åtföljda av absurda rubriker: ”Monica Bertini arresterad”, ”Så blev hon rik”. Under den perioden var jag i sändning varje dag med ”Diario del giorno” och jag trodde att det var självklart att betrakta dem som falska. Hur som helst anmälde jag allt till postpolisen. Tyvärr blev de efterföljande fotomontagen mycket explicita och mitt ansikte var på nakna kvinnokroppar. Då blev jag rädd och arg. Jag gick till advokaterna, utredningen inleddes och de hittade bilderna på den hemska webbplatsen. Jag exponerade mig själv när polisen rådde mig att göra det, och jag gjorde det för att jag vet att mitt vittnesmål kunde göra nytta för andra kvinnor som kände sig smutsiga och var rädda för att anmäla. Men det är aldrig för sent. Finns det vänskap på jobbet? Självklart. Jag har chattat med kollegor i flera år, vi är väldigt nära varandra och stöttar varandra, glada över varandras framgångar. Juni 2014, ditt första inlägg på Instagram: du i vit kostym som programledare på Sky. Om du kunde gå tillbaka i tiden, vad skulle du säga till den Monica?
”Att hon var duktig och att jag inte sa det tillräckligt ofta. Jag har alltid ställt höga krav på mig själv, kanske för höga. Idag skulle jag ge henne en kram och säga att hon har förtjänat alla komplimanger hon får genom att studera, vara seriös och passionerad.”
