Sångaren på lagets träningsläger: ”Dominguez kommer att bli en mästare. Orsolini får inte gå. Immobile kommer att göra mål här, det är rätt klimat.”
Gianni är en mästare: han öppnar alltid alla dörrar. ”Orso, vet du att du också skulle vara bra på att sjunga?” Och tillsammans sjunger de duetten ”Fatti mandare dalla mamma”. Inslag av twist. Gianni Morandi, supporter sedan första stund, före detta hedersordförande i Bologna, är fortfarande en av de bästa när det gäller att sjunga, underhålla och sprida glädje. Under tisdagskvällen, som var tillägnad barnsupportrarna, spelade han transfermarknad och frågade sportchefen Marco Di Vaio (”Ndoye och Lucumi stannar väl?” och den före detta anfallaren ”På transfermarknaden kan allt hända, utom när det gäller Orso”), fick tränaren Vincenzo Italiano att sjunga (”Uno su mille ce la fa”) och ville stoppa Riccardo Orsolini med en hjärtlig fras (“Har du skrivit på? Det skulle vara synd om du gick”, ”Det skulle vara synd, ja”, svarade Orso), höll han scenen och berättade om en florentinsk vän som var avundsjuk på Italiano: ingen glädje i det violetta laget trots tre finaler, men omedelbar trofé i Bologna med Coppa Italia. ”Vilka vänner du har”, log Vincenzo utan någon illvilja, utan bara för att hålla stämningen uppe. ”Jag hoppas verkligen att jag får stanna länge”, tillade tränaren. ”Vad jag gillar med Bologna? Allt, framför allt stämningen på Dall’Ara. Här finns en vilja att vinna, man kan växa mycket”. Gianni öppnar alla dörrar, får alla att prata med lätthet. Sedan, igår eftermiddag, dök han upp på träningsplanen: applåder från över tvåhundra fans, han stannade i kulisserna och gav spelarna en high five innan de gick in på planen, en kram till Ciro Immobile, Fabbian, Orsolini (”Nu är vi sommarens par”) Lykogiannis, Lucumi, Freuler och småpratade med Italiano. Gianni är alltid på topp, ja.
På scenen önskade han Vincenzo Italiano en lång karriär som tränare.
”Vincenzo har styrka, karaktär och kan förmedla det till sina spelare: jag hoppas verkligen att han kan stanna som tränare för Bologna i tio år, för tio år betyder att resultaten har varit bra”.
Hur mycket vill du att Bologna ska sjunga nästa år? Glädjesånger förstås…
”Du vet, vi sjunger ändå. Man sjunger när man är väldigt glad, men också när det inte går så bra. Man sjunger för att lätta på trycket, så är det. Vi får väl se. Om man sjunger av glädje är det förstås bättre”.
Kan man säga att Bologna i dag är starkare än förra året, med tanke på de nyförvärv som gjorts hittills?
”Det är för tidigt att säga, eftersom balansen och läget ännu inte är klart. Om någon stannar kvar till slut, om någon lämnar. Vi får se… Låt oss säga att historien inte är slut än. Men jag hoppas att alla stannar, och om alla stannar, ja, då är vi nästan starkare än förra året, om alla stannar…”.
Scudetto? Sagt på skämt…
”Ja, ja”. Han skrattar hjärtligt.
Vilket är det starkaste och vackraste minnet du har kvar från den 14 maj, dagen då Coppa Italia vanns mot Milan efter femtioett år?
”Jag var på Olympiastadion i Rom, jag var där, jag trodde på det även om jag självklart visste att Milan var väldigt starka. Men jag kände att det var något i luften som talade för oss. Det var en riktigt emotionell stund.”
Och sedan?
”Jag minns att jag stod nära Laura Pausini, som är Milan-fan även om hon kommer från Romagna, och sedan var det också andra artister som Sangio (Sangiovanni, red.), som också är Milan-fan. De led, jag tyckte lite synd om dem, när man vinner tänker man alltid på motståndaren, för vi vet vad det innebär efter alla gånger det har hänt oss. Men den här gången jublade jag, för en gångs skull…”.
Nu har vi Ciro Immobile, som alltid har gjort mål och som kommer att försöka göra mål för sitt Bologna.
”Jag är jätteglad för jag uppskattar honom mycket. Jag har alltid följt honom, men alla känner ju honom. Han har varit anfallare i landslaget, jag hoppas att han fortsätter göra bra saker. Bologna är rätt miljö för honom, det är jag övertygad om”.
Eftersom du bor på Bolognas hotell, vem skulle du ta åt sidan för att säga ”Hej, gå inte…”.
“Jag gillar den där unga killen, ja, Benjamin Dominguez, som också har storstjärnans egenskaper. Jag hoppas att han växer med oss och blir en riktigt stor mästare, han har talangen, det önskar jag honom”.
Och till Dan Ndoye, som är eftertraktad av Napoli men också av England, vad skulle du sjunga?
”Jag skulle sjunga att när du lämnar den gamla vägen för den nya vet du vad du lämnar men du vet inte vad du hittar”.
